Anne skriver

Titel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Författare: Mary Ann Shaffer, Annie Barrows
Utgivning: Bloomsbury, 2008
ISBN: 978 0 7475 8919 8
Införskaffad: Bibliotekslån
Läst: november 2008

London, vårvintern 1946. Andra världskriget är äntligen över, och för Juliet Ashton leker livet. Visserligen har hon fortfarande inte kunnat ersätta sin utbombade lägenhet med något annat än ett trist hyresrum, men hennes första bok har gjort succé och förutom sin trevliga och trogna vänkrets har hon fått en hemlig beundrare som skickar fantastiska blombuketter. En dag får hon ett brev från en viss Dawsey Adams på kanalön Guenrsey. Dawsey har köpt hennes bortskänkta exemplar av Charles Lambs  Selected essays of Elia och undrar om hon vet var man kan få tag på fler av hans böcker. Juliet tar upp korrespondensen med Dawsey och får veta att han tillhör “Guernsey’s litteratur- och potatisskalspajssällskap”. Föreningen i fråga startades ursprungligen under kriget för att de tyska ockupanterna inte skulle få reda på var en viss död gris hade tagit vägen, men med tiden har föreningsmedlemmarna inte bara blivit ivriga bokläsare, utan även en tätt sammansvetsad grupp vänner.

Juliet förstår att hon här har ett utmärkt uppslag till en artikel – kanske till och med till en ny bok – och beslutar sig för att åka till Guernsey. Och eftersom The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society är den sorts berättelse där sådant händer, så blir det ett besök som förändrar hennes liv för alltid.

Jag skulle kanske rekommendera presumtiva läsare att bara läsa första halvan av The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society . Så länge som Juliet ägnar sig åt upptåg i Londons förlagsvärld och Guernseyborna skriver till henne om sina krigsminnen och  litteraturupplevelser, är romanen rolig och spännande, och så oblygt fullproppad av gammaldags brittisk charm som endast böcker skrivna av författare bosatt utanför brittiska öarna (Shaffer var från West Virginia) kan tillåtas vara. När Juliet väl kommit iväg till Guernsey blir det lite för mycket blodlös och förutsägbar romantig, lite för många tokiga upptåg och lite för mycket sentimentalitet för att man ska kunna uppskatta vare sig allvaret eller humorn ordentligt. (Å andra sidan är det först här man får möta romanläsaren, grönsaksodlaren och häxan Isola i helfigur, och hon uppväger en hel del brister.)

The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society är skriven i brevform, och den påminner mig en del om två andra korrespondensböcker; Helene Hannfs självbiografiska 84, Charing Cross road och Jean Websters roman Dear Enemy. Från den förra känner man igen kärleken till litteratur och lite av den ruffiga engelska efterkrigsmiljön, från den senare humorn och de lite haltande romantiska intrigerna. (Eugeniken slipper man, tack och lov.)

Shaffer insjuknade i cancer under arbetet med romanen och en släkting fick ta över det sista redigeringsarbetet. Kanske kan det förklara ojämnheterna. I vilket fall som helst så bjuder The Guernsey Literary and Potatoe Peel Pie Society på den sortens mysläsning som man behöver ibland i höstmörkret.