2010 år siffror inom parentes.

Antal lästa böcker: 79 (101). Trodde det var den lägsta siffran sen mätningarna började, men det är bara den lägsta sen 2004. (Och kunde bli något högre om jag räknade samlingsvolymer på ett konsekvent sätt.)
Av dessa var 79 även påbörjde under året. (101)

Cirka 67 st var vad jag räknar som “skönlitteratur”. (76)
Av de 12 fackböckerna var 7 st memoarer, biografier, dagböcker eller
brevsamlingar. (25/9)

32 st var på engelska. (46)
23 st var översatta till svenska från arabiska, engelska, franska, japanska, kroatiska, portugisiska och tyska. (28) Två var översatta från franska till engelska, en var översatt från spanska till engelska och en var översatt från vietnamesiska via franska till svenska.

51 st ägde jag själv, 28 st hade jag lånat från bibliotek eller vänner. (62/39)

7 st var barn- eller ungdomsböcker. (12)
Cirka 17 st var “genre” (fantasy/romantik/deckare) (20)
1 stycken var tecknade serier. (1)

3 st dramatik. (3)
5 var en omläsning. (4)

Bokinköp (åt mig själv) under året: typ fyrtio, håller fortfarande inte koll.

Tio bra böcker jag läst under året:

Arthurian Romances av Chrétien du Troyes
Årets knasigaste.

Planet Simpson av Chris Turner
Årets samhällskritik (om än yrvaken och lätt föråldrad).

Röde Orm av Frans G. Bentsson
Årets klassiker.

Måste du gå? av Antonia Fraser
Årets namndroppare.

1Q84 – första boken av Haruki Murakami
Året haussade fyrateckens-titel (sorry Bolano)

Glitterscenen av Monika Fagerholm
Årets “nej, böcker blir inte sämre för att man väntar två år med att läsa dem”

Jonas och Helen av Hjalmar Bergman
Årets “Relationer var komplicerade på 1880-talet också”.

I Shall Wear Midnight av Terry Pratchett
Årets “fantasy med tonårig kvinnlig huvudperson som har äldre kvinnliga mentorer. Kors i taket!”

To the Lighthouse av Virginia Woolf
Årets omläsning.

Hark! A Vagrant av Kate Beaton
Årets alternativa historieskrivning.

Intressanta författarskap som upptäcktes: Helen Oyeymemi och Ondjaki.

Fortsatt med Spill (Sigrid Combüchen) påbörjad igår. Välskriven men mycket deprimerande. Blev upplyft av passage där berättarjaget (medelålders författare åt det sparsmakade och introverta hållet) använder Internet. Mycket. Fast det kanske är menat att vara ironiskt?

Påbörjat Jerusalem I (Selma Lagerlöf) och Man utan minne (Nicole Krauss).

Antal lästa böcker: 101 (102).
Av dessa var 101 även påbörjde under året. (99)

Cirka 76 st var vad jag räknar som “skönlitteratur”. (77)
Av de 25 fackböckerna var 9 st memoarer, biografier, dagböcker eller
brevsamlingar. (25/13)

46 st var på engelska. (34)
28 st var översatta till svenska från japanska, engelska, ryska, franska, tyska och latin. (31) En var översatt från kinesiska till engelska, en eventuellt från tyska till engelska.

62 st ägde jag själv, 39 st hade jag lånat från bibliotek eller vänner. (48/54)

12 st var barn- eller ungdomsböcker. (15)
Cirka 20 st var “genre” (fantasy/romantik/deckare) (19)
1 stycken var tecknade serier. (4)

3 st dramatik. (1)
4 st lyrik. (2)
4 var en omläsning. (10)

Bokinköp (åt mig själv) under året: ett femtiotal? Nyårslöfte: håll bättre koll på detta.

Tio bra böcker jag läst under året:
Changing My Mind av Zadie Smith
Årets essäsamling

Sense and Sensibility av Jane Austen
Årets klassiker

An Elegy for Easterly av Petina Gappah
Årets novellsamling

Tio syskon i en ömtålig berättelse av Kerstin Strandberg
Årets En bok för alla

Desirada av Maryse Condé
Årets postkoloniala

One Amzing Thing av Chitra Banerjee Divakruni
Årets Decamerone

Fem kvinnor som förändrade världen av Ulla Britta Ramklint
Årets bibliotekslån

Poems av W.H. Auden
Årets dikter

On Beauty av Zadie Smith
Årets läste faktiskt om den så fort jag var klar med den första gången vilket iochförsig delvis berodde på att jag var på semester och böckerna höll på att ta slut, men ändå.

Plays Pleasant av G. B. Shaw
Årets kommer aldrig sättas upp på Fredriksdalsteatern så länge författaren envisas att slänga in långa passager om socialism mitt i de ansträngda förvecklingarna.

Hedersomnämnande: Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet av Eva Rice. Fånig och lättviktig, men alldeles förtjusande.

Alltså finns det ingen, jag säger ingen anledning för dig att inte ikläda dig denna vid mer eller mindre högtidliga tillfällen. Nobelfesten, Riksdagens högtidliga öppnande, invigning av friskvårdsmässor i Eslöv, you name it! Folkdräkt är alltid rätt, i helg så väl som i söcken!

Åtminstone min sakta men säkert falnande entusiasm för monarkin skulle höjas någon grad om den medförde att man fick se (icke-fiolspelande eller folkdansande) män i folkdräkt någon gång. Så dra på dig Ockelbos färger, för kronprinsessa och fosterland!

Och så hoppas jag att du och din tillkommande får en trevlig bröllopsdag.

Antal lästa böcker: 102 (150).
Av dessa var 99 även påbörjde under året. (145)

Cirka 77 st var vad jag räknar som “skönlitteratur”. (102)
Av de 25 fackböckerna var 13 st memoarer, biografier, dagböcker eller
brevsamlingar. (48/19)

34 st var på engelska. (51)
31 st var översatta till svenska från japanska, engelska, finska, ryska, isländska, franska, tyska, holländska, latin, arabiska, turkiska, spanska, akkadiska och polska. (36)

48 st ägde jag själv, 54 st hade jag lånat från bibliotek eller vänner. (70/77)
4 st var recensionsböcker. (11)
15 st var barn- eller ungdomsböcker. (15)
Cirka 19 st var “genre” (fantasy/hästböcker/deckare) (29)
4 stycken var tecknade serier. (3)

1 st dramatik. (3)
2 st lyrik. (1)
10 var en omläsning. (11)

Bokinköp (åt mig själv) under året: någonstans kring 20 böcker, om jag inte förträngt någon tokshopping på rean eller så.

Tio (elva) bra böcker jag läste under året:
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

The Book Thief av Marus Zusack

At Large and Small av Anne Fadiman

Radikaler och viktorianer av Ruth Halldén

Father Melancholy´s Daughter av Gail Godwin

Anteckningar från en liten Fiat av Zbigniew Kuklarz

Northanger Abbey av Jane Austen

Gilgamesheposet

Zahrah the Windseeker av Nnedi Okarofor-Mbachu

Fast det är första gången han publicerar en bok under det förkortade namnet Simon Montefiore, det måste medges.

Lisbeth Pahnke var upphovskvinna till bokserien om Britta och Silver, fjorton böcker som kom ut mellan 1966 och 1979. Jag läste ett flertal av dem i början av 80-talet, så sent som för ett decennium sen kom de tidiga böckerna i nytryck.

Härom veckan slog det mig dock att jag inte har en aning om huruvida Pahnke verkligen existerar eller ej. Kanske var namnet bara en front för ett par manliga kusiner i Lysekil som drev en liten skrivarfabrik där litterata hästflickor krängde ut kapitelböcker för svältlöner? Kanske var det egentligen Sara Lidman som kände för att slappa lite mellan de seriösa romanerna och reportageböckerna?

En snabb googling visar att verkligheten är betydligt mindre dramatisk men mycket trevligare. Enligt Barnens bibliotek så finns Pahnke på riktigt, bor i Vetlanda med några hästar och en man och skriver för tidningen Ridsport. Så var det med den saken.

Framför allt så gillar jag att även om Britta är en tonårig hästtjej som växer upp till en vuxen hästtjej som får sitt drömliv; att äga och arbeta med hästar, så framgår det med all tydlighet att drömlivet innebär att alltid gå upp i svinottan för att hästarna måste ha mat, att stå i en blåsig paddock och försöka lära griniga ungar på ännu grinigara ponnyer att trava utan att dunsa i sadeln, och att gå klädd i samma slitna jeans år ut och år in, för det är alltid viktigare att köpa kraftfoder eller en ny grimma.

Till det återkommande bi-persongalleriet hör i de tidiga böckerna den stilige Rinaldo, russet Lilleman, hans ägare Eva-Lena och hennes charmige farfar, ridläraren fabror Magnus med dottern Gunnel samt Brittas trista föräldrar och odrägliga småsyskon. I de senare böckerna ersätts de av hästarna Billy, Tim, Tom och Cayenne, hunden Skuffen ej att förglömma. Även förekommande är Brittas ridlärarkollega Kicki och hennes självupptagne pojkvän Tomas, den senare oftast i sällskap med fullblodet Lord Peter. (Fullständigt namn Lord Peter Wimsey. Pahnke är inte direkt den författare man förväntar sig ska leda vidare till Sayers, men det fungerade för mig.)

Och sist men inte minst  så finns där Lasse, en rask yngling som klär i cremefärgad polotröja och rostfärgade manchesterjeans, och som med en stalkeraktig envetenhet dyker upp för att le retsamt mot Britta och komma med förnumstiga råd som ingen har bett om. Från början är de ridskolekompisar och senare bara råkar han börja studera (till vad?) alldeles i närheten av den ridskola hon jobbar på.

Serien avslutas hastigt och lustigt mitt i en ridlärarkurs på Strömsholm. Hade den fortsatt hade jag nog förväntat mig att Britta skulle a. inleda en seriös romans med Lasse eller b. gå på en föreläsning om manliga härskartekniker och därefter träna upp Silver att trampa karln på tårna varje gång han öppnade munnen för att skämtsamt förklara vad hon gjorde för fel.

Antal lästa böcker: 150 (98).
Av dessa var 145 även påbörjde under året. (97)
Känns uppriktigt sagt som lite väl mycket. I år ska jag försöka skriva mer i stället.

Cirka 102 st var vad jag räknar som “skönlitteratur”. (76)
Av de 48 fackböckerna var 19 st memoarer, biografier, dagböcker eller
brevsamlingar. (22/9)

51 st var på engelska. (44)
1 st var på danska (0)
36 st var översatta till svenska från engelska, norska, tyska, franska, spanska, ryska, isländska, finska, ukrainska, tjeckiska eller ungerska. (21)

70 st ägde jag själv, 77 st hade jag lånat från bibliotek eller vänner, 3 st läste jag på nätet. (72/26/0)
11 st var recensionsböcker. (17)
15 st var barn- eller ungdomsböcker. (14)
Cirka 29 st var “genre” (fantasy/skräck/deckare/romantik) (29)
3 stycken var tecknade serier. (6)

3 st dramatik. (1)
1 st lyrik. (0)
11 var en omläsning. (15)

Läst klart per kvartal: Oklart, men minst under andra kvartalet.

Bokinköp (åt mig själv) under året: mer än 15 st och mindre än 20?.

Tio (elva) bra böcker jag läste under året:

K.J. : en biografi över Klara Johansson av Carina Burman.
Tror sällan att jag har läst en svensk biografi som varit så intressant, kunnig och underhållande, till och med notapparaten är en njutning att läsa. Extra plus för det helkvinnliga bildgalleriet på innerpärmarna.

Njals saga

Fruit of the Lemon av Andrea Levy
Lite splittrat men roligt och tankeväckande om brittiska Faith som letar efter sin familjehistoria på Jamaica. Levy’s krönika om bakgrunden till romanen rekommenderas också.

Donne – the reformed soul av John Stubbs
Fängslande skildring av en man, en stad och en tid. (Diktanalysen är dock kanske lite väl biografiskt inriktad?)

Nattens bibliotek av Alberto Manguel.
Enbart Manguels skildring av hur han byggt inrättat sitt privatbibliotek i en gammal frans lada får mig att dregla.

City of Glass av Paul Auster/Paul Karasik/ David Mazzucchelli.

Persuasion av Jane Austen.
Förmodligen en av de bästa böcker om ett missförstått mellanbarn som heter Anne som någonsin har skrivits. Den är också liten och lätt och därmed praktisk att läsa när man står i en mycket, mycket lång kö.

The Victorians och After the Victorians av A.N. Wilson
Wilson skulle helst velat vara en engelsk kyrkoherde på 1860-talet, men hans krönikor över den viktorianska tiden och dess efterdyningar är allt annat än idylliserande. Och tråkigt har man aldrig med dessa tegelstenar.

Half of a Yellow Sun av Chimamanda Ngozie Adichie
Om Biafra-kriget, två systrar som älskar och hatar varandra, en kunskapstörstande pojke och en borttappad engelsman som inte finner sig själv i Afrika. En gripande, skrämmande och inte minst mycket skickligt uppbyggd roman.

Översättarens anmärkningar av Erik Andersson.
Bör förmodligen undvikas av såväl rabiata Tolkien-fans som rabiata Tolkien-hatare, men för den som är intresserad av översättningens hantverk, eller av västsvenska ortnamn, är läsningen en högtidsstund.

Två intressanta författare jag upptäckt i år:

Tawny O’Dell och Daniel Kehlman.

2007 års bokslut.

Bokslut 2003-2006.

Fot inhandlad hos Clas Ohlson.

Läskig filttomte inhandlad på Lagerhaus.

Borde man skaffa någon belysning också?

Not från i fredags: Masken, rosten och sorgen är nu bara min, men det känns ganska bra ändå.