I en av de många, många utvikningarna i romanen Volvo lastvagnar skriver Erlend Loe om de bristfälliga tågförbindelserna mellan Stockholm och Oslo:
Mellan huvudstäderna i två av världens rikaste och mest moderna välfärdsstater går det med andra ord nästan inte längre några tåg. I en tid då så gott som alla är medvetna om att ett färdmedel som tåget är lösningen på ett enormt problem som hela mänskligheten tampas med. (s. 88)Har absolut ingen aning om huruvida Loe menar allvar, eller bara tyckte att det behövdes en utvikning där.
När romanen kom i svensk översättning i höstas var sträckan redan nedlagd, men i januari återupptogs trafiken och tydligen så går den bättre än förväntat. Hurra! (Jag tycker om tåg.)
* * *
Hur fult kan man egentligen göra omslaget till en bok som man vet kommer sälja i miljonupplagor oavsett hur den ser ut?
Fråga Bloomsbury.
Harry Potter and the Deathly Hallows (Book 7) [Children's Edition]
Stackars Harry. (Fast frågan är om man inte ska tycka mer synd om Ron och Hermione, de verkar lida mer…)
Published on March 21, 2007
in museum.
Tillbringat måndag/tisdag på Riksförbundet Sveriges Museers vårmöte. Mycket intressant. Har inte tid med att göra en fullständig sammanfattning, men tänkte dela med mig av några intressanta länkar.
Ur Web 2.0-synpunkt (med tanke på min nyligen avslutade kurs) var det mest spännande steve, The Art Museum Social Tagging Project, ett samarbete mellan några amerikanska museer som går ut på att låta webbsurfare och museibesökare “tagga” (sätta fritt valda ämnesord på) konstverk.
Museifönstret (som tyvärr inte verkar ha någon ordentlig webbplats ännu) är ett samarbete mellan Swedish Forum for Cultural Heritage och några finska kulturarvsinstitutioner där målet är att skapa en digital databas i Wiki-format, där både institutioner och privatpersioner ska kunna ladda upp material.
24 Hour Museum är en brittisk webbplats som informerar om vad som pågår på landets museer, länkar till bra museimaterial på webben och publicerar en del egna artiklar. Rekommenderas om du tänker semestra i Storbritannien framöver och vill gå på museum!
Armemuseum har en blogg (en envägsblogg, i alla fall) där de löpande informerar om arbetet i deras Accessprojekt. Intressant idé.
För övrigt kan konstateras att det tycks vara en trend bland kulturarvsinstitutioner att lägga ut både brett och populärt material för “vanligt folk” (och inte minst barn) och avancerade resurser för forskare på webben. Så till exempel Historiska Museets nya webb (scrolla ner till “Sök i samlingarna” längst ned till höger för det mer professionella materialet) och Kungliga bibliotekets planerade webbpresentation av Codex Gigas, mer känd som Djävulsbibeln (kommer i höst).
Published on March 17, 2007
in böcker.
I DN skriver Maria Schottenius om att läsa om Sigrid Undsets romantriologi Kristin Lavransdotter.
Precis som Schottenius läste jag den när jag var 14 år, i slitna halvfranska band från 1924 som min mormor hade gett mig i julklapp. På morgnar och kvällar det vill säga, på rasterna läste jag i skolbibliotekets klotband. Förstår att Schottenius föredrar Simon Darre framför den hopplöse Erlend, men förvånas lite över att hon inte förrän långt upp i vuxen ålder begrep att/varför även denne har sina fans. (Själv var jag mer förälskad i Kristins månghövdade skara av söner. Nåkkve, Björgulf, Gaute, Ivar, Skule, Lavrans, Munan och Erlend. Det där fick jag slå upp.)
Tror aldrig att jag läst om den i sin helhet, jag har tänkt göra det flera gånger men är lite rädd för att jag inte skulle tycka om den.
F.ö. var Liv Ullmanns filmatisering av första delen från 1995 ganska tråkig.
Via [Omv] Lite IT:
Library Thing finns nu med svenskt språkstöd. (Men har det blivit enklare att importera titel-info från svenska kataloger?)
Och biblioteket i Odense har startat bok-dokusåpan Bookbrother – vilken irriterande bestseller lämnar huset sist? Önskar att mina böcker kunde sätta igång med något liknande.
Annat:
Annina Rabe skriver i SvD om moderaternas kultursyn, och som bibliotekarie och inbiten bokkramare vill en del av mig skrika ja, ja, JA och skicka blommor till henne, men å andra sidan…att skyffla frågan med avgiftsfria boklån fram och tillbaka är att sopa problemen under mattan och har varit det i tio år. Jag anser också att tillgång till kunskap och kultur inte ska vara förbehållet några få, men att just pappersböcker är så priviligierade över andra media kan jag inte längre motivera på något vettigt sätt.
Testar Structured Blogging (se föregående inlägg). Är inte överförtjust i det (bland annat måste man handkoda länkar, formatering etc. i inläggens brödtext), men äntligen hittade jag en plugin som jag både har någon användning för och lyckades installera! Hurra!
Published on March 13, 2007
in böcker.
Author: Pamela Dean
Year: 2006
Publisher: Puffin Books
Price: 93 kr
ISBN: 014240652X
Hösten 1971 börjar Janet med sina studier i engelsk litteratur på Blackstock, det lilla men välrenommerade “Liberal Arts”-colleget nära hennes hemstad i Minnesota. Hennes upplevelser de första månaderna är en boknörds dröm: engagerande litteraturundervisning, rumskompisar som kan citera klassiska barnböcker och ett helt gäng av udda men charmiga killar som tonsätter The Love Song of J. Alfred Prufrock, kan minst tre olika översättningar av Iliaden, och tycker att Shakespeare-uppsättningar är perfekta för dejter. Det finns en del udda inslag i collegelivet – ett spöke som slänger ut böcker genom fönster och en professor i grekiska som försöker kontrollera sina studenter lite väl mycket – men Janet är för upptagen med att utforska Livet och Litteraturen för att riktigt orka bry sig.
Pamela Deans roman Tam Lin (ursprungligen utgiven 1991) är baserad på en gammal skotsk ballad med samma namn. Den är utgiven som fantasy, men huvudintrycket är snarare att den är akademisk porr. Det är en trevligt skriven och väldigt underhållande bok, om än något ojämn. Fjorton kapitel ägnas åt att beskriva Janets första college-år, tre åt det andra och lite drygt ett åt det tredje, vilket gör romanen rejält framtung (inte helt ovanligt hos skol- och universitetsskildringar). Den dramatiska finalen – som innehåller bokens tydligaste fantasy-inslag kommer plötsligt och är över lite för fort. De högst verkliga följder som dessa händelser får för Janet och hennes vänner slätas också över lite för mycket. Annars hanterar Dean de övernaturliga inslagen bra; flera av dem är insmugna på platser där varken Janet eller läsaren i förstone bryr sig om att titta; kanske för att vi inte vill det.
Hade jag läst Tam Lin som tonåring hade jag nog blivit förälskad, några år senare skulle den gjort mig oerhört frustrerad. Nu blev den trevlig helg- och tågläsning, dessutom gav den mig uppslag till ett halvdussin mer eller mindre klassiska verk som jag borde läsa (om).
Inte något debattinlägg om utlåningsavgifter.
Bara några saker jag uppskattar med folkbibliotek.
1. Att gå till biblioteket för att låna böcker ger nästan samma kick som att handla (böcker); man går in tomhänt och kommer ut med en bunt böcker; blanka, nya, omtalade – eller slitna, gulnade, visste inte att de existerade eller gick att få tag på. Samtidigt slipper man nackdelarna med shopping; inga omkostnaderNåja. Bortsett från skatt och eventuella administrativa avgifter., men framför allt behöver man inte behålla alla de där böckerna, de kommer inte stå och damma i den överfulla bokhyllan efter att man upptäckte att de inte var så bra som man trodde eller att de var bra, men inte så bra att man kommer läsa om dem.
2. Biblioteksrummet. Ljust, välordnat, i allmänhet utrustat med hyfsat bekväma stolar, halvtyst, inte hemma. Ingen ångest som dryper från väggarna, ingen telefon som ringer eller inte ringer. Fylld med Gunvor Sjödén bekoftade, piercade, helskäggiga, kostymbeklädda, dogmatiska, humorbefriade, uppfinningsrika, toleranta bibliotekarier och assistenter som allihop skrämmer livet ur mig som besökare, men lik förbannat är vänliga och hjälpsamma nio gånger av tio när man frågar om något.
* * *
Ännu ett skäl att tycka om The Uppsala English Bookshop: De ställer upp Anna Funders Stasiland med en liten skylt att man bör läsa den om man gillade den Oscarsbelönade filmen De andras liv. Har ej sett filmen så jag vet inte om det stämmer, men boken är fantastisk; porträtt av ett tiotal personer vars liv alla påverkades av det östtyska systemet (oavsett om de bevakades av Stasi, var medlemmar, ritade upp sträckningen för Berlin-muren eller försökte klättra över den). Skrämmande och totalt fascinerande.
Station: Danderyds sjukhus
Emily Jane Brontë, femte barn och fjärde dotter till pastor Patrick Brontë och hans hustru Maria Branwell, föddes den 30 juli 1818 i Thornton, Yorkshire.
1820, samma år som den yngsta dottern Anne föddes, flyttade familjen till Haworth.
Året därpå dog Maria.
1824 började Emily på ”The Clergy Daugthers School” i Cowan Bridge. Hennes far hämtade hem henne året därpå, då hennes två äldsta systrar Maria och Elizabeth hade dött i den tuberkulos de smittats av på skolan. De följande tio åren utbildades Emily i hemmet.
Under tonåren började Emily och Anne, inspirerade av sina äldre syskon Charlotte och Branwell, skriva dikter och berättelser om det påhittade landet Gondal.
1842 reste Charlotte och Emily, som då båda hade arbetat som lärare, till Bryssel för att studera franska. Vid sidan av studierna arbetade Emily som musiklärare, och blev mäkta impopulär bland sina elever.
1845 hittade Charlotte några dikter som Emily hade skrivit (Emily blev förbannad), och föreslog att de skulle försöka få dem utgivna. De tre systrarna gav ut samlingen Poems under pseudonymerna Currer, Ellis och Acton Bell 1846.
Omvärlden tog föga notis om boken.
1847 gav Emily ut romanen Wuthering Heigths (Svindlande höjder).
Omvärlden var mestadels ogillande.
Hösten 1848 insjuknade Emily i tuberkulos. Hon dog den 19 december samma år, vid 30 års ålder.
Det är möjligt att hon påbörjade en ny roman före sin död, men något manuskript har inte återfunnits.
En teori är att Charlotte brände det.
Continue reading ‘Emily Brontë’
Published on March 3, 2007
in böcker.
Blogginstallerande går i takten “ett steg framåt – två steg tillbaka”. Det tog mig två kvällar att installera eländet, tre kvällar att få till ett utseende jag trivdes med, försöken att installera plug-ins har hittills lett endast lett till två totalominstallationer av själva bloggen etcetera. Så jag försöker skapa lite innehåll istället för att se vad jag egentligen vill ha den till.
Storbritannien och Irland firade Världsbokdagen redan i torsdags (i Sverige får vi vänta till den 23 april.) En av aktiviteterna var en omröstning om vilka tio böcker man inte kan leva utan. (Tolkiens Sagan om ringen kom, föga förvånande med – topplaceringen gick dock till Austens Stolthet och fördom.) Guardian publicerade listan på de 100 högst placerade titlarna.
Min egna tio favoriter bland dessa hundra är som följer:
- Hamlet – William Shakespeare
- Jane Eyre – Charlotte Brontë
- Brott och straff – Fjodor Dostojevskij
- Emma – Jane Austen
- Hundra år av ensamhet – Gabriel Garcia Marquez
- Försoning – Ian McEwan
- Alice i Underlandet – Lewis Carroll
- En förlorad värld – Evelyn Waugh
- Madame Bovary - Gustave Flaubert
- Den hemliga historien – Donna Tartt
(Urvalskriterier: kvalitet, “åker ofta ur bokhyllan och blir liggande framme i tre veckor” och “dj-vl-gt viktig för mig 1987″.)
Tänker även passa på att påpeka att du faktiskt kan leva utan Yann Martels Berättelsen om Pi. Jag lovar. Och du blir inte religiös om du läser den heller.