Nomineringarna till Augustpriset tillkännagjorda.
Den enda av de 18 nominerade böckerna jag läst är Beate Grimsruds Har någon sett mig någon annanstans? i den skönlitterära klassen. Det är en tänkvärd och rolig bok som väl förtjänar lite extra uppmärksamhet, men jag kan av naturliga skäl inte säga om den är värd att vinna.
TimesOnline intervjuar gamla Dallas-stjärnan Linda Gray, som för närvarande spelar teater i England. Och man ställer naturligtvis den stora frågan: vad var hemligheten bakom Sue Ellens darrande underläpp? (Lite vagt svar dock.)
För ungefär två år sedan satt jag och försökter recensera Doris Lessings novellsamling Kärleksbarnet, och svettades lite över tanken på att hon plötsligt skulle kunna tilldelas Nobelpriset. Vad skulle jag skriva då? Det blev Harold Pinter som fick möjligheten (men inte kunde) att åka till Stockholm det året, men idag blev Lessing utnämnd till Nobelpristagare i litteratur. Jag har egentligen bara läst hennes böcker när jag varit tvungen att göra det och på något sätt missat hennes stora verk, men hon är en mycket skicklig stilist. Förmodligen hade det varit roligare och bättre om hon hade fått priset för tjugo år sedan, men varför inte. Om inte annat så blir bokhandlarna lagom glada.
Fast man börjar mer och mer misstänka att Svenska Akademien har bestämt sig för att poesi inte är litteratur längre.
Veckans tema är ungefär “böcker jag velat/tänkt läsa länge men aldrig kommit mig för att sätta igång med.”
Moment 22 av Joseph Heller är av någon anledning den första titel jag kommer att tänka på. Klassiskt krigsskildring, och kanske är det just därför…jag har aldrig varit särskilt intresserad av det militära. Men å andra sidan har jag tyckt om Hellers svarta humor i andra böcker och denna ska vara hans bästa så…
Övertalning av Jane Austen. Eller egentligen allt av Austen som inte är Emma eller Stolthet och fördom. Väljer denna för att a. jag har inte sett någon filmatisering, vilket ju gör den något mer spännande och b. den ska vara lite mörkare än Austens övriga böcker? Låter intressant.
Sargassohavet av Jean Rhys. En pendang till Charlotte Brontës Jane Eyre där Bertha Rochesters historia berättas. Har tänkt läsa den i mer än femton år nu, men är lite rädd för att den ska ändra min bild av “originalet”.
Aniara av Harry Martinson. Har lånat den ett antal gånger och läst en hel del om den. Min förmåga att läsa poesi – särskilt långa diktcykler, har dock dessvärre avtagit med åren.
Jerusalem av Selma Lagerlöf. Ibland brukar jag säga att Lagerlöf är en av mina absoluta favortiförfattare. Då borde jag kanske försöka läsa ett av hennes största verk?
Veckans tema är sagor. En reservation till min lista; på den tiden jag fortfarande var barn men aningen för gammal för att tillhöra vad som i modern tid räknas till den primära målgruppen för folksagor (låt oss säga att det var medan jag var 8-11 år gammal) läste jag en oerhörd massa sagor. I första hand Andrew Langs mångfärgade sagosamlingar, men också en hel del annat. Sedan dess har mitt sagoläsande liksom avstannat, så följande lista är fem sagor som jag för ögonblicker råkar komma ihåg som intressanta – jag kan inte svära på att de är de bästa jag någonsin läst.
Sagan om Ivan och den grå vargen är en klassisk rysk folksaga. Här stöter man bland annat på häxan Baba Jaga och hennes vridbara hus på fågelfötter och den den “odödlige” trollkarlen Kostsjej. Jag har den i en underbart färgrann bilderbok från 1979, det är nog därför jag är så fäst vid den…
Sinbad Sjöfararen – en av de klassiska sagorna ur Tusen och en natt. Har uppriktigt sagt inte läst den på ett kvartssekel, men den är härligt lång. Och så lär man sig varför det är en dum idé att erbjuda sig att bära runt på udda gamlingar.
Resten är sådant jag minns från Lang. Titlar från och länkar till nätversionerna, det är därför de är på engelska. Men förhoppningsvis går de svenska översättningarna fortfarande att hitta på bibliotek!
The Story of a Gazelle – swahilisaga som börjar i vanlig sagostil med att en fattig man träffar ett magiskt djur som hjälper honom, men som har ett annorlunda och allvarligare slut.
Ball-Carrier and the Bad One och How Ball-Carrier Finished His Task – nordamerikansk indiansk saga som inte riktigt liknar något annat.
The Black Bull of Norroway – har en känsla av att denna finns i ett otal versioner, men den här innehåller en liten vers! Och är hos Lang nedtecknad på en lagom svårbegriplig skotsk dialekt.