Published on March 28, 2008
in böcker.
Titel: Njals saga
Författare: Översatt av Lars Lönnroth
Utgivning: Atlantis, 2006
ISBN: 978-91-7353-134-4
Införskaffad: Fått i present
Läst: januari – februari 2008
Om inte annat så är det kul att läsa Njals saga för att man känner sig så kulturellt oantastlig medan man gör det. Detta är litteratur, gott folk. Fyrahundra sidor äkta världslitteratur, speciellt utvald av Atlantis och tryckt i ett sobert svart band med svartvitt skyddsomslag, allt för att garantera en högkvalitativ läsupplevelse.
Är det, om man ändå vill jämföra med modern populär-fiktion, action eller tvålopera? Mest rättegångsdrama faktiskt, alla hårdkokta repliker från döende krigare och bitch-fighterna mellan Hallgerd och Bergtora till trots. Någon slår ihjäl någon annan, lämnar sin man eller bränner upp sin grannes kornbod – oavsett vad som händer så slutar det i allmänhet med att man far iväg till Tingvalla och pratar sig fram till en överenskommelse om kompensation. Och den smartaste förhandlaren av alla är just titelgestatlen Njal.
Skämt åsido, det här är en bra utgåva av en klassisk berättelse om vänskap och hämnd. Lars Lönnroth har enligt egen utsago gjort en förhållandevis fri översättning, och med diverse svårgenomplöjliga versioner av diverse isländska sagor i minnet så anser jag att han gjort fullkomligt rätt. Det är fortfarande en snårig historia med ett gytter av huvud- och bifigurer, brutalt snabba hopp mellan olika handlingstrådar och endast sporadiska försök till miljöbeskrivning eller till att skildra gestalternas inre liv, men man behöver inte ägna alltför mycket energi på att försöka reda ut vad som faktiskt står på pappret. Några gånger blir språkbruket tvärtom alltför modernt, men det är sällan effekten blir så stor att man rycks ur handlingen. Och där den står och väger mellan mytologiskt och historisk tid, mellan asatro och kristendom, mellan vikingatåg och vardag, mellan anarki och ordning, så lever Njals saga fortfarande av egen kraft.
Published on March 27, 2008
in böcker.
Titel: City of Glass
Författare: Paul Auster/Paul Karasik/ David Mazzucchelli
Utgivning: Faber & Faber 2005
ISBN: 0-571-22633-7
Införskaffad: Lånad på Uppsala Stadsbibliotek
Läst: Mars 2008
oj. Oj.
Jag lånade denna bok mest för att den serie jag letade efter inte fanns inne och för att jag bestämt mig för att läsa mer serier i år (i fjol blev det mest omläsning av The Sandman
). Och så tycker jag oftast om Paul Austers böcker.
Hursomhelst, efter att ha läst några sidor upptäcker jag att jag känner igen historien, det är en av delarna – den jag tyckte bäst om när jag läste den för drygt tio år sedan – av Austers The New York Trilogy”
. Det är den förunderliga, hemska och vackra historien om Quinn, vars ensliga tillvaro som deckarförfattare avbryts när han en dag får ett telefonsamtal från en kvinna som söker privatdetektiven Paul Auster.
Läs resten själva.
Paul Karasik och David Mazzucchelli, som gjort omarbetningen till serieform, har utfört ett fantastiskt arbete. Teckningarna är i svartvitt, varken naturalistiska eller överdrivet karikatyrartade. Ofta är sidorna enkelt uppbyggda; tre rader med tre rutor vardera, men med bland annat ljus/mörker-kontraster och och genom vad som avbildas, skapas ett visuellt äventyr som jag inte riktigt vet vad jag ska jämföra med.
Som sagt, läs resten själva.
Published on March 12, 2008
in böcker.
går till den australiensiska författaren Sonya Hartnett.
Har, såvitt jag kan minnas, inte hört talas om henne, men känner mig oväntat uppiggad av detta – hur mycket jag än tycker om pristagare som Nöstlinger, Sendak och Paterson har de kännts lite, tja, gamla.
Published on March 6, 2008
in böcker.
Idag är det Världsbokdagen på de brittiska öarna (resten av världen får i vanlig ordning vänta tills april). Eftersom det vad mig anbelangar inte kan bli för många världsboksdagar, har jag firat med att läsa Odd and the Frost Giants av Neil Gaiman, en liten (97 sidor) bok som engelska, skotska, irländska och walesiska barn idag har kunnat köpa för ett pund eller för en speciell “book token” de ska ha fått om deras skolor varit tillräckligt alerta.
Odd and the Frost Giants handlar om den norske vikingapojken Odd, som en marsdag när vintern aldrig verkar ta slut flyttar ut till sin döde fars vedhuggarkoja. Där träffar han på en räv, en björn och en örn som inte alls är vad de till en början tycks vara och snart är Odd på väg mot gudarnas boning Asgård för att kämpa mot de grymma frostjättarna [rimtursarna?]. Det är en ganska förtjusande historia, en lagom blandning av rolig, sorglig och spännande. Dessutom är det den sortens bok som kan leda läsaren vidare till andra böcker – och de som inte direkt blir intresserade av att läsa mer om nordisk mytologi kommer att känna igen sig i historierna om Tor, Oden och Loke om de stöter på dem senare i livet.
Klagomål? Tja, illustrationerna är ganska tråkiga och det är (för att citera Charlene Mooney) en “pojkhistoria” – kvinnorna i den är antingen mammor eller gudinnor och de håller sig hemma, även om de framstår som högst kompetenta. (Det kan dock noteras att det tog 2/3 av boken innan jag noterade detta.)
Vill man läsa mer av Gaiman, och om gamla gudar, så finns hans roman American Gods att läsa på förlaget Harper Collins webbplats under mars månad. Personligen anser jag dock att den är lite för lång och för snårig för att passa att läsa från en skärm, men andra har kanse bättre skärmar än jag…
Bibliotek kommer att vara utrotade om tio år. Eller ha andra funktioner än de har idag. (M.a.o. business as usual.)
Betydligt mer alarmerande är att (fiktiva) bibliotekarier inte tycks vara intresserade av att ha intimt umgänge med personer av det motsatta könet (eller med personer av samma kön för den delen).
Och mycket riktigt, när Stockholms stadsbibliotek efter många förseningar äntligen öppnar sin nya sajt innehåller personalsidorna bara information om folks namn, yrkestitel och kontaktuppgifter – ingenting om när de sexdebuterade eller vilka deras favoritsamlagsställningar är. Bakläxa!
