För någon månad sedan hade Svd en artikel om att Svenska Boklån AB, företaget som ansökt om att få ta över den kommunala biblioteksverksamheten i fem kommuner, hade fått avslag i fyra (den femte hade inte bestämt sig än). Företagets VD, Per Magnus Wicén menade dock att det fanns stora fördelar med hans affärsidé:
“Det kunden vill ha, det levererar vi. Om Camilla Läckberg lånas ut 5000 gånger per år behöver man kanske mer än ett exemplar och om Bodil Malmsten lånas ut tio gånger per år då behöver man ju inte tio exemplar.”
Jag har visserligen bara jobbat ett år på folkbibliotek (i en liten kommun, och det var ett tag sen), men blev lite konfunderad av det uttalandet. Brukar inte bibliotek anpassa inköpsvolymerna efter förväntade utlånsvolymer?
I morse satt jag och sökte lite i nätkatalogen för en av de kommuner som gav Svenska Boklån nobben (Uppsala) och beslöt mig för att kolla hur det egentligen stod till med Läckberg och Malmsten. Resultatet, om man räknade pappersböcker på huvudbibliotek, bokbuss och filialer blev att Läckbergs senaste bok, Sjöjungfrun, fanns i cirka 34 exemplar, varav åtta inte var utlånade. Det fanns fem reservationer på den. (Jag antar att filialerna inte fjärrlånar kors och tvärs åt varandra?) Malmstens senaste, Sista boken från Finistère, fanns i cirka elva exemplar, två fanns inne och det var 22 reservationer på den.
Uppenbarligen har Wicén rätt och biblioteksverksamheten behöver övertas av någon som ser till låntagarnas behov. Mer Bodil Malmsten åt folket!
0 Responses to “Sent inlägg i biblioteksdebatt”